Jag vet inte om det är frånvaron av nikotin eller om jag gått och blivit sjuk, men igår sov jag flera timmar på eftermiddagen, gick och la mig vid åttatiden och sov till nio på morgonen. Visst är det bra att inte röka, men det vore ännu bättre om jag var vaken så jag kunde njuta av det …
Nu har jag iaf avverkat 80 timmar.
Tredje dagen är värst säger dom som vet.
En stor del av anledningen till att jag tror på den här bloggen som en del i ett rökslut, att det fungerade bra förra gången, är att det är oerhört viktigt med bekräftelse. Ibland är det folks beröm, glada tillrop, respekt … eller vad det nu är, som är det enda som står mellan den rökslutandet och den där cigaretten man längtar efter.
Att vilja förtjäna berömmet och respekten, att vara värd de glada tillropen. Det är det enda.
Bloggandets eller för den delen, Facebooks och Twitters snabba återkoppling blir som ett motgift, ett vaccin.
Särskilt för undertecknad som även under normala omständigheter är bekräftelseknarkare.
Det finns andra laster än cigaretter.
Känslan av havsvatten mot bar hud, saltet biter lite i ögonen. Iskall vind som blåser bort vattendropparna på stranden efteråt.
Morgonbad.
Just ja, det hade jag glömt. När jag inte röker så går jag ju plötsligt från superdupermorgontrött till pigge-pigge-piggesvin.
Sitter å dricker kaffe klockan sex och tror inte det är lönt att försöka somna om.
Jomen, nu ska jag gå och morgonbada i havet. Det blir nog bra, även om ciggen efter badet brukade vara en riktig höjdpunkt.
Efter korvgrillning vid campingplatsens gemensamma grill mm så kom det: rycket i handen ner mot fickan där cigaretterna brukade ligga. Reflexerna sitter i.
Just det, tolv timmar … Ett halvt dygn!
Jag vaknade och kom faktiskt ihåg att jag skulle sluta röka. Första hindret övervunnet alltså. 
Nu dricker jag morgonkaffe och försöker njuta av att slippa röka. Det går sådär.
Läskigt som fan, och jag röker som en borstbindare, men imorgon är dagen D.
Tack och lov ska jag umgås med min underbara familj på lillebrors dotters namngivning. Kombinationen mina syskon med familjer, underbar bäbis och trevlig samvaro ska nog göra första dygnet överkomligt.
Nu så kör vi!
Orsaken till att den här bloggen legat i dvala är att jag några månader efter det senaste inlägget syndade och föll.
Jag tänker inte betunga er med den trista historien eller berättelser om de tusentals cigaretter jag rökt sen dess.
Istället skriver jag för att meddela den positiva nyheten att den här bloggen vaknar till liv igen den 25 juli 2010, då jag slutar röka igen. Ni som är intresserade kan då följa mina äventyr i den rökfria tillvaro jag ämnar njuta av.
Vi ses då!
